|
|
 
|
påkörd av bil från sidan
Berättelse av Irmeli Karlsson
Den 10 januari 2004 blev jag och min man påkörda av en bil från sidan i väldigt låg fart vilket resulterade i att jag fick 2 ryck i nacken. Första åt sidan och andra framåt när vi hamnade i en snöhög. Ambulans tillkallades eftersom jag hade väldigt ont i bröstet och hade svårt att andas.
När jag lyftes in i ambulansen kände jag att nacken värkte väldigt mycket. På sjukhuset blev jag röntgad och det konstaterades att jag inte hade några skelettskador. Följande dag blev jag utskriven från sjukhuset med 2 veckors sjukskrivning och tabletter. Veckan därpå hade jag så ont i nacken att jag kände att gå till jobbet var inte att tänka på. Ringde till sjukhuset och fick komma dit akut. Läkaren där kunde ju inte göra något förutom att ge mej en halskrage, tabletter och 2 veckors sjukskrivning på halvtid. Första veckan halvtid på jobbet gick väl si o så men andra veckan hade jag så ont att det var bara att åka akut till sjukhuset. Där blev jag mottagen av en vänlig läkare som sjukskrev mej i en månad och skrev ut tabletter.
Mars 2004 började jag rehabilitering genom företagshälsovård där stretching och promenader ingick i mitt fall, vilket varade 3 dagar i veckan i 3 månader. Läkaren sa att jag skulle bli bra inom 3-6 mån. Under den tiden bad jag att få remiss till magnetröntgen, läkaren tyckte inte att det var nödvändigt men jag stod på mej. Min arbetsgivare betalade privat röntgen så att jag skulle få den så snart som möjligt. Röntgen 04-05-27 visade att jag hade diskbråck mellan C4-C5. Då bad jag om remiss till ortoped och det också privat för att få tid så snart som möjligt. (Även här tyckte läkaren att det ej var nödvändigt.)
Undersökningen hos den privata ortopeden 04-08-09 varade inte många minuter varpå han talade om för mej att jag hade whiplash men att han kunde skriva remiss till nevroortopeden i Jönköping. Därifrån fick jag beskedet 04-09-27 att de ej kunde ta emot mej pga. att mitt diskbråck endast var ett bifynd och ej ha det samband med min ständiga värk. Jag fortsatte min sjukskrivning och fick akupunktur som hjälpte tillfälligt. Gick på sjukgymnastik och fick olika rörelser för nacken som skulle hjälpa plus att jag i 2 omgångar fick akupunktur som hjälpte bara tillfälligt. Så fick jag genom en bekant veta att jag kunde söka mej till smärtklinik som finns i Karlstad. Jag ber företagsläkaren skriva remiss till smärtkliniken och där får jag genomgå 3 olika nervundersökningar. Det visade sig att jag har en nervskada på vänster sida om nacken. Då skriver läkaren på smärtkliniken remiss till Jönköping men 05-04-07 återigen vill de inte ta emot mej pga. för liten klinisk skada.
Nu har jag fått ge upp och börjar tänka att så här får jag leva resten av mitt liv dvs. ont i nacken och armarna dygnet runt och sova en hel natt var bara att drömma om. Då i oktober 2005 kom våran VD på jobbet hem efter älgjakt i Dalarna och han hade Falukuriren med sig till mej. Där var det en artikel om en man som hade haft ont i nacken i 35 år. Han hade sökt privat läkarhjälp i Stockholm och var på röntgen i Finland där det konstaterades skador och därefter var han i Tyskland och opererades. Han blev smärtfri. Jag tog kontakt med honom och fick telefonnr. till privatläkaren i Stockholm träffade honom nov 2005. Han skickade mej till Finland på röntgen 05-12-01 där det visade sig att ju mer jag rörde på huvudet desto mer tryckte diskbråcket på ryggmärgen. Han skrev remiss till Jönköping och vips så blev jag kallad dit. Efter undersökningen skulle läkaren titta noggrannare på röntgenbilderna och han skulle återkomma på telefon. Jag fick telefontid med läkaren och då bestämde vi att jag skulle bli opererad och det var 23 maj 2006. Två dagar efter operationen upptäckte jag att värken i mina armar var borta. Nu i dagsläget har jag inte ont av diskbråcket endast av operationen. Diskskivan togs bort och ersattes med en titanskruv.
Jag äter nästan inga värktabletter och innan operationen åt jag 6-8 morfinliknande preparat. Jag är sjukskriven ännu går på sjukgymnastik men min vision är att i slutet av året börja att arbetspröva och därefter börja jobba igen om inte heltid så i alla fall deltid.
Hade jag inte fått denna operation hade det blivit så att jag hade fått sjukpensionera mej för jag hade inte orkat pga ständig värk, dålig sömn och alla dessa tabletter jag åt. Vad jag är besviken på är att INGA läkare både inom landstinget och privat talade om för mej vad det finns för hjälp att få, de bara skrev ut massa tabletter och sjukskrivning. Allt har jag fått be om, ta reda på själv och tips från bekanta. Tänker på alla som är i min situation och inte har fått hjälp och som inte orkar kämpa. Alla som inte vet vart de ska vända sig till när läkarna inte vet. Hade jag fått denna operation direkt efter första magnetröntgen så hade jag troligtvis redan varit tillbaka på mitt jobb. Tänk det har gått 2,5 år sen krocken och vad har jag inte kostat i sjukskrivning. Jag har haft ett rent helvete för att inte tala om hur min man och mina barn har mått. Nu känner jag att jag har fått ett NYTT LIV!
Stöttning i massor har jag fått från Bert Magnusson ordförande i Nackskadeförbundet.
Hoppas att NI börjar jobba hårt i detta ämne och att det så snart som möjligt inköps denna röntgenapparat som finns i Finland och Tyskland eller att man fortsatt får ersättning när man åker utomlands för röntgen. Viktigt är också att läkarna borde veta om att denna apparat finns.
Med vänlig hälsning
Irmeli Karlsson
2006-08-29 Fastnäs Kontant Stöllet
|
|
|
|
