|
|
|
Om en skadad nacke
(Har här i min egen berättelse, inte angivit så många datum el namn, då jag har skrivit direkt ur mitt minne, men dokumentation ,finns ju i form av journalanteckningar)
Första gången jag kom i kontakt med ordet smärta var jag 16 år gammal.
Jag hade flyttat hemifrån till en egen lägenhet inne i stan. .Helt utan förvarning fick jag otroligt ont i ryggen, alltså så himla ont så jag blev liggande på golvet och kom inte upp. Jag blev hemma från skolan (hotell och restaurangprogrammet i Åmotfors) ett par dagar .Sen blev det bättre, tills någon månad senare, då var det dags igen. Detta kändes inte skoj att få besvär med ryggen tänkte jag, så jag knatade iväg till vårdcentralen verkstan ,fick träffa en allmänläkare där. Fick ordinerad vila och inflammationshämmande tabletter. jahaja tack.
Blev tipsad att man kunde gå till en kiropraktor om man hade ont i ryggen .Jajemän tänkte jag, det ska jag göra!
Fick snabbt tid hos BK. Utan någon som helst undersökning fick jag lägga mej på magen på en massagebänk, han började "värma upp" ryggen och massera litegrann. Sen la han sina stora händer på min rygg, och det knakade, och det knakade, och det knakade..Oj oj va mycket låsningar det fanns här, han skrattade och fortsatte knaka lite till. Sen fick jag lägga mej på sidan, dra upp ett ben och böja bak den andra armen långt bak, medans han tryckte mitt ben nedåt, hårt. Nån slags forcerad stretch kanske det var.?
Av sån här behandling hade jag ingensomhelst erfarenhet av då ,eftersom jag aldrig förrut haft några problem med min kropp. Var en ganska pigg tjej, som tyckte livet var kul att leva .Åt bra mat, tränade och var i fin fysisk form.
Var ganska nöjd efter första behandlingen ,kände mej mjuk och skön i kroppen. Bk bokade en ny tid åt mej om några veckor igen. Jag kände mej dock lite tveksam, för jag kände mej ju bra nu ,sen tyckte jag nog att han kanske var lite hårdhänt också. Lite auktoritär, men han kändes ändå trygg, hade ju blivit rekommenderad att gå till honom av en kvinna som jag litade mycket på.
Redan här borde det ha ringt många varningsklockor, kanske inte bara hos mej, utan någon vuxen i min omgivning.. Varför går en ung, frisk tjej till en kiropraktor och får behandling efter behandling..??
Nu ska jag berätta om mitt sista besök hos BK.
När minnesbilderna kommer tillbaka, när jag skriver detta får jag en rusande hjärtklappning och börjar gråta. Får svårt att andas, detta är mitt trauma! Jag har inte varit med om en bilolycka , som så många andra med denna skadan. Min nacke har blivit söndersliten med två starka händer, av en då yrkesverksam kiropraktor. Har inte förrän nu, snart 15 år senare satt detta på pränt.
Så här gick den ödesdigra behandlingen till, minns det dock som det var igår..
Efter lätt ryggmassage och knakning, fick jag vända mej om och lägga mej på rygg.
Han stod bakom mej, och la sina händer om min nacke med fingrarna på mina kinder, förde försiktigt mitt huvud åt höger, tills det tog stopp av naturen, vilopaus, sen KNÄCKTE HAN TILL. Ja precis så obehagligt var det att jag vill skriva med stora bokstäver. Sen åt andra hållet, åt vänster gjorde han samma sak.
Varför gjorde du så? Varför gjorde eller sa jag inte någonting? Jag hann inte ens säga nej, innan det small till .. Varför förstod ingen vuxen att jag blivit utsatt för en galen behandling ? Jag kanske kunde fått hjälp att agera? Gjort är gjort, men ekonomisk kompensation, upprättelse att han gjort ett fel, för tusan vad som helst.. Men jag var nog tyst. Alldeles för tyst
Ont i ryggen har jag inte haft sen dess, men här och nu börjar min långa resa med min trasiga nacke.
Många har frågat mej, men varför SA du ingenting, varför gick du inte tillbaka till BK, eller till doktorn direkt? Jo det vet jag! Jag vaknade inte direkt dagen efter och kände att jag hade ont i nacken.
Det liksom smög sej på, så successivt.
Kan inte komma ihåg när jag sökte läkare första gången för mina nackbesvär. .jag gick färdigt gymnasiet, började jobba som servitris en sommar, sen blev jag gravid med min första son Rasmus som är född 1998..Kommer ihåg att jag under den perioden, redan då hade ständig värk i nacken, men inte så "svår"
Sen följde en tid med många besök inom sjukvården. Allmänläkare, hit och dit. Akutbesök. Alltid utskrivna värktabletter. Remiss till sjukgymnast på Idrottsmedecinska, hos Folke Alfredsson , gick där ganska länge och fick behandlingar, ultraljudsmassage, div träningsprogram mm. Allt följde jag mycket noggrant. Var redan då mycket plågad av besvären och ville att det skulle gå över. .Vanligt förekommande kommentarer : Du som är så ung, kan du ha så ont , Du som ser så pigg ut ,Ja du får lära dej leva med det .suck
Har också under hela perioden från ca 1995 fram till nu, räknat ut att jag lagt ut ca 250 000 kr på olika behandlingar, för att försöka lindra min värk, och för att kunna leva ett så när drägligt liv. Massage, bindvävsmassage, akupunktur, både hos sjukgymnast och hos Terje Stareng, rosenterapi, healing, akupressur, floating, samtalsterapi(!) olika avslappningsövningar m band och utan, träning på gym, egenträning m speciella nackövningar, varvat med att inte göra "någonting" .Har också gått på Behandling hos Leif Byström på Hagapraktiken från och till i flera år, värken blev stillad under och efter behandlingarna, men återgick ganska snart till det "normalonda" el lite värre..
Då har jag inte räknat med kostnader för alla värktabletter, smärtstillande salvor, resor , läkarundersökningar mm.
Fick jobb på kostavdelningen på Arvika Sjukhus-1999
Trivs bra, men mycket frånvarodagar pga nacken. Äter smärtstillande och går på behandlingar, för att orka jobba(!) Dumt. Notera! Ingen av alla värkmedeciner jag blivit ordinerad har hjälpt mej ett dugg, till alla läkares stora förvåning. .Tror nog jag provat 10-15 olika receptbelagde under årens gång. .Det enda som hänt är att jag blivit riktigt lullig och glad;-)
År 2000 fick jag göra en röntgen i Arvika. Tror inte min skada syntes där.
Får träffa företagsläkare Stefan Bernesjö. Utredning..Blir sjukskriven på 50 %
Förväntas bli bättre i nacken, när jag jobbar mindre, så är inte fallet
Känns som att det inte spelar någon roll vad jag gör längre, har en så otroligt hög "grundsmärta" hela tiden, som ju blir värre ju mer jag jobbar, grejar, eller sitter och tom läser.
Dr Bernesjö tycker jag kan gå och prata med Anette Persson , beteendevetare på Westhälsan, så typiskt att tro att en nackskada är psykisk..Men jo, jag gick dit tror jag 10 ggr..Fick på pränt att jag psykiskt mår bra..Tack
Tiden går, jag jobbar halvtid, fortfarande frånvarodagar, kan ju inte välja dagarna när värken är fullständigt outhärdlig tyvärr..
Blir remmiterad till Dr Thomas Wallmander, får vänta läänge..
Träffar min nuvarande sambo Jonas, blir jättekär;-) och flyttar så småningom till Gunnarskog.
Första besöket hos Thomas blir förlösande. Han undersöker min nacke, lyssnar på mej, gör olika undersökningar, bla styrketest i händerna. Han beslutar ganska snabbt att boka tid för en magnetröntgen i Karlstad. Blir också sjukskriven på heltid, får nya starka mediciner.
Börjar efter en tid återigen på sjukgymnastik, nu på greven hos Kent Andersson. Där pratar vi ergonomi, jag får akupunktur, behandling med stötar Tens , massage mm. Sen gör han också något otäckt, förstår inte att jag inte sprang därifrån..Jag låg på rygg med huvudet utanför britsen, vilande i hans händer. Han släpper huvudet ner, ner, jag säger nej, han säger jodå - du måste lita på mej. Sen vrider han snett uppåt, det gör ont ! Det kommer tårar, han säger att det får räcka för idag.
Förstår att det säkert kan vara en fin slags sträckövning, för friska nackar, men herregud jag är SKADAD! Varför blir jag utsatt för detta. Gångerna därefter fick jag ligga ensam i ett rum, ha en Tens apparat kopplad och lyssna på ett avslappningaband,..
Får röntgensvaret på jobbet, Thomas ringer och berättar att det inte är konstigt att jag har ont..
Han förklarar att en kota ligger liksom tippad, trycker på nerver ,det är för trångt. Har små blödningar, och det läcker ut lite ledvätska.(alltså, detta är min uppfattning om vad son sas på telefonen, kan ju inga läkartermer direkt)
Blandade känslor! Glad att det ÄR nåt fel som syns. Ledsen, har ju så ont, tusen frågor. Får direkt en tid, för att Thomas ska förklara närmare.
Har tre olika diagnoser hittills på mina läkarintyg från olika sjukskrivande läkare 1. Stenos i halsryggraden 2. Ritzopati 3. Cervikalt diskbråck ?
Blir gravid med Emilia. Är jätteglad, men orolig över min smärta och hur det ska gå..Men vi längtar ju efter en bebis, känner att min värk inte ska få hindra mej i allt roligt i alla fall:
Vi diskuterar Jönköping, Thomas och jag. Nack och ryggeliten i Sverige, man tackar dit vill jag
Thomas tror att dom kan komma att vilja operera mej..
Tankar bilen , vi far dit Jag och Jonas. Förväntansfull till tusen, yes
Undersökningen på Ryhov tar ca 5 min. Nej dom opererar mej inte..För dåliga odds 50/50
Är så ledsen.Kan inte dom "duktigaste" i Sverige ägna mej mer tid än så, vart ska jag då ta vägen?
Tillbaka till Thomas,tur att man får frikort efter en tid.. Inte billigt att gå till speciallärare så ofta jag behöver för att få någon som helst hjälp, han är ju duktig och har bra kontakter. Är gravid och kan inte ta något smärtstillande
Undersöker i detta läge att vidareutbilda mej, men känner mej så hindrad av min ständiga värk att det ter sej omöjligt..
Emilia föds april-05, när föräldraledigheten är slut, blir jag sjukskriven igen.
Försäkringskassan knorrar, tycker jag ska arb träna på min arbetsplats. Gör det, det går en tid, de försöker få mej omplacerad till lättare arb uppgifter, vi har otaliga rehabmöten med Thomas, Fk, jobbet, facket mm.
Jag arbetstränar, trivs bra i cafeterian ,gör endast "lätta" saker. Men jag har så ont, klarar inte ens av mej själv, hur i hela friden ska man orka jobba?
Blir sjukskriven igen. De vill säga upp mej, facket säger nej , inte än..
Börjar äta mer värktabletter när jag slutat amma..Ett urval :distalgesic, neurontin ,panocod, stesolid, 1 g panodil , lyrica, treo comp + olika hälsokostpreparat och smärtstillande.
Blir gravid igen, med Alwin. Ur hälsosynpunkt kan jag nog tycka , det var vågat att gå igenom ytterligare en graviditet och förlossning (för att inte tala om vad en del andra tycker..) med min skada.
Men jag vill ju ha en stor familj, sen skulle jag nog inte kunna leva vidare med vetskapen att tagit bort ett barn, på dom skälen.
Alwin föddes feb-07.
Även här gör jag ett sedvanligt besök hos Thomas i god tid innan min föräldraled var slut, mina besvär var ju dessutom förvärrade. Blir sjukskriven utan krux.
Gör en ny magnetröntgen i Karlstad, med samma resultat, oförändrat läge..
Får nys om Dr Abas Montazem som privat utför stabiliseringsoperationer i Tyskland med goda resultat.. Tar kontakt m hans sekreterare Marlene och bokar en tid för en rörelseröntgen i Enköping. Montazem är övertygad att en operation skulle hjälpa mej, då jag har en instabilitet i de översta nackkotorna, så kallad ccj skada. Alwin är då bara 6 månader, jag behöver lite betänketid, sen är det ju en kostnad på minst 15000 euro..
Åker hem och känner mej iaf mer glad och förväntansfull än på länge..
Verkar kunna bli en bra sommar..
Får då ett avslag ang sjukskrivningen från fk! Förstår ingenting
(Blev uppsagd från mitt jobb under pågående föräldraled.med Alwin.)
Fk anser att jag ska prövas mot hela arb marknaden..Kopplar in facket, för juridisk rådgivning och hjälp.
Anmäler mej på af, knepigt, eftersom jag är "för sjuk" för de flesta förekommande jobben.De tycker nog egentligen jag hör hemma på fk, och vice versa, suck. Blir iaf inskriven i ett sk Faros projekt, med pinsam låg dagpenning, men alltid nåt..
Gör en överklagen till fk. Avslag! Har inte fått någon inkomst sen februari-08 ( sista föräldrapenningen för Alwin) Är heller inte berättigad till någon A-kassa, eftersom jag inte kan uppfylla deras krav att stå till arbetsmarknadens förfogande minst ett x timmar om dagen, beroende på min skada..Snacka om att hamna mellan stolarna, de hänvisar mej fram och tillbaka mellan fk och af..Jobbigt, man måste inta en försvarsställning så himla ofta, hålla reda på såå mycket papper, fixa fixa fixa. Man orkar inte sånt när man är så sjuk.
I det läget ringer en bekant och frågar om jag skulle vilja vikariera för henne 50% på Gunneboköket ( ett ålderdomshem) Njaa, säger jag, vet inte, hon vet inte riktigt om min nackproblematik, så jag förklarar..Men va tusan,har ju fått avslag från fk, det känns ju jobbigt. Vill ju såå gärna vara m i det sociala livet , så efter jag talat m chefen på Gunnebo, och vi tillsammans med af kommit överens att jag ska få gå bredvid och prova ett tag. Köket är ju lättjobbat, bra hjälpmedel, och inte så många portioner, så jag körde på.(med så hög dos treo comp i mej första dagen,ca 8 tabletter, att jag spydde på em)
Skulle i detta läget, självklart ha fortsatt bråkat om sjukskrivning, iaf de 50% jag inte skulle jobba. Vad tänkte jag med ? Men min fackliga företrädare, tyckte att vi kanske inte skulle överklaga till länsrätten, då min arbetsprövning funkade relativt bra..Och visst, jag stödde det, eftersom det är så jobbigt att "bråka" Hade jag i det skedet tagit kontakt med Nackskadeförbundet, hade jag nog "bråkat på" i alla fall..Förstår felet i att jag inte gjorde det nu.
Började jobba 50% i juni. Schemat innefattar jobb varannan helg, så det blir ju rätt så många vilodagar i veckorna, tänkte jag att det kanske funkar.
Barna skolade vi in på dagis nere i Stommen, dom trivs toppenbra.
Njuter att "vara inne i samhället " med allt vad det innebär, ja ett normalt socialt liv, men gråter på kvällarna av smärta.
Det är inte lätt och roligt att vara nackskadad, och jag vet nu , att det är definitivt inte lätt att vara sambo ,eller barn till en nackskadad..
I forskningssyfte ang ccj skador föreslår jag att man även tar in familjemedlemmar, till nackskadade för intervjuer. De får allt på nära håll, de får se ett riktigt fult ansikte på smärtan.Se min lista nedan, så förstår ni..
Har nu efter ett par månaders jobb insett att detta inte funkar..Har fått rejält tilltagande problem på slutet,all värk har plussats på, sen har jag också fått oroväckande domningar i min högerarm
Vet att Thomas rynkar på näsan när jag diskuterar arbete i kök. Det förstår jag väl och inser nu ,men jag är väll som ordförande Bert Magnusson på Nackskadeförbundet säger stönig ;-) Men de på fk diskuterar "lättare jobb" tex sitta vid en dator..Men de på fk förstår inte, att sitta vid en dator kan vara ett "lätt" jobb för någonannan, men för mej skulle det trots hjälpmedel vara rent omöjligt, för mina armar och mina ögon. Kan ju för sjutton inte ens sitta och läsa en bok, längre än 10 min..Dator, att sitta och klicka på en mus, och titta upp och ner med nacken..Aj aj
Min handläggare på af funderade på om att ridning, skulle kunna vara något för mej..Det finns allt dåligt med kunskap om dessa skador hos flera institutioner.
Nu har i alla fall ett nytt ljus av hopp tänds hos mej, och det är väldig tur när Svensk sjukvård med dagens politik inte har någonting att erbjuda mej. Inte ett dugg!
Nu opererar inte Dr Montazem för tillfället, så jag överväger istället att åka ner till Malaga till en svensk läkare vid namn Olov Andreen. Betala det de kostar, lägga mej under kniven och be till gud att jag blir bättre. Många , många före mej har genomgått denna operationen med bra resultat.
Fredag 5 september-08 Läkarbesök hos Thomas . Förklarar att jag blivit sämre på slutet, han undersöker nacken och högerarmen, konstaterar att styrka, reflexer och känsel håller på att paja. Han frågar om jag klarar av att sköta egen adl, jag säger det är tveksamt, han frågar hur det är att köra bil, jag säger det är ett helvete, och bryter härmed ihop och börjar gråta(!) Finns inget i vardan jag klarar av att göra längre, utan problem, inser detta nu när han "sätter huvet på spiken" Han tar telefonen, ringer till Dr Andreen och förklarar läget.
Blir senare samma dag uppringd av Andreen, vi pratar länge och väl.
Åker ner till Spanien på Torsdag, och får tid för en operation på fredag 12 september. :
Det kallar jag snabba ryck..
Ringer Bert Magnusson på kvällen, han tycker det är mycket positivt!
Jag och många med mej ,förstår inte att dessa operationer inte kan bekostas av landstinget. Det är ju totalt befängt att socialstyrelsen inte godkänner vår skada, som ju finns!! Det vore ju mer kostnadseffektivt, att betala våra operationer, än att unga människor ska fastna i sjukskrivningar i olika former i "onödan" när hjälp finns att få..
Men jag ska , när jag opererat mej och förmodligen blivit bättre, och starkare ge mej in i kampen och kämpa för att jag, och alla andra med dessa skador, ska få sina sjukskrivningar och operationer godkända och betalade. Vi har ju bra stöd i Nackskadeförbundets juridiska kunnande. Så se till att hala upp lite stålar, bli medlem i förbundet, så de kan fortsätta sitt fina ideella arbete.
Med vänlig hälsning Jessica
(Återkommer med en operationsberättelse. .så småningom)
|
|
|
|
