|
|
|
Opererade mej i Spanien
Torsdag 11/9
Landar i ett soligt Malaga på em, möts av företagets koordinator och
Dr Olof Andreens fru ,Essan. Jag och min svärmor (som gärna följde med
på en liten flygtur, med kort varsel) åker taxi tillsammans med Essan
till sjukhuset Clinica Santa Elena,som ligger bara några minuter från
flygplatsen.
Blir inskriven, får skriva på lite papper, ta ett blodprov och ett ekg.
Vi installerar oss på rummet och konstaterar samtidigt att här är det
väldigt rent och fräsht, så mycket över förväntan!
Olof meddelar att jag ska röntgas mellan 18-19 någongång, så jag och
svärmor passar på att kolla omgivningarna lite..Stället i Torremolinos
där sjukhuset är placerat ligger lite inhemskt på nåt sätt, bara ett
supermarket ser vi..Men vackert är det med alla palmer, från
sjukhusfönstret ser vi en bit av Medelhavet;-)
Gör lungröntgen, magnetröntgen, nackröntgen bakifrån och från sidan.
Sent på kvällen får jag träffa min läkare, han är verkligen sympatisk,
trevlig och rolig! Han har med sej rtg bilderna,och förklarar vad han
sett.Vi diskuterar litegrann, han berättar att chansen att jag blir
bättre av en operation är ca 60-70 % , resten, nästan upp till 100 %
att jag inte märker nån skillnad, sen finns ju en liten procent att
jag blir sämre, som alltid med operationer. Måste reservera mej lite
med procentsatserna, men jag vill minnas att han sa så..
Vi beslutar att operera mej i morgon bitti..
Äter en sen, god middag, imorgon är det dropp som gäller
Ringer hem och pratar lite, känns skönt att ha så fin stöttning hemifrån.
Fredag 12/9
Blir väckt av att en sköterska försöker sätta en kanyl i min vänstra
handrygg..Spanska sjuksköterskor är underbara, men de frågar inte om
lov först..Hon får tji på tredje försöket, och provar istället i
höger armveck.Det går bättre och jag blir kopplad till dropp.
Känner mej trygg och på gott humör.
Vinkar hejdå till en yrvaken svärmor, blir körd till operation och sövd.
Vaknar av att blodtrycksmaskinen klämmer min arm nåt otroligt hårt,
det släpper och jag slumrar till. Är såå trött.
Dom pratar med mej och vill att jag ska vakna, blir körd från uppvaket
till mitt rum där svärmor sitter och väntar. Sommnar direkt, sen
vaknar jag och kommer på att jag ska "känna efter" Jag knyter min
högerhand och känner direkt att armen känns bra, knyter den igen och
slappnar av. Jodå den känns görstark:-)
Nacken vågar jag inte röra på något vidare, och det ömmar på halsen.
Kollar på droppställningen, ser att jag har många påsar, dropp,
antibiotika och smärtstillande. Sen har jag ett dränage precis bredvid
op såret, mycket obehagligt, men förstås nödvändigt. Får dricka lite
vatten med sugrör, är torr i halsen, ont gör det där oxå eftersom det
varit en slang där under operationen.
På kvällen kommer Olof och kollar läget. Han berättar att op gick bara
bra och tog ca 3 timmar. Jag blödde dock mycket,visste inte att min
Treo Comp kunde ställa till det så.
Han förklarade att han tog bort mycket osteofyter, han lade in en
composit 16x8 mm, mellan c5 och c6 och gjorde bättre plats åt
nerverna, det var trångt och klämmde på ryggmärgen.
Lördag 13/9
Sov inte jättegott inatt, är så besvärad av dränaget.Annars går det
bättre än förväntat tycker jag. Får fina doser m smärtstillande i en
jämn ström i droppet. Känner mej inte hungrig.
Åt iaf en liten smörgås. Olof kommer och droppet och dränaget ryker.
Han berättar att jag faktiskt FÅR röra på huvudet..Gör det. Känner mej
lite fånig, han berättar att compositen sitter som berget, och kan
eventuellt lossna, om jag blir överkörd av tåget...Han är rolig.
Äter världens godaste fisk till lunch och världens godaste glass till
efterrätt! Vi går ut och sätter oss på en bänk utanför sjukhuset,
svärmor och jag, så skönt att komma ut. Vi går lite, jag blir trött
och vi går in igen.
Vill nu ha nåt mot smärtan, det får jag och sover en stund.
Söndag 14/9
Vaknar på natten, mår jätteilla, ringer på sköterska och får en spruta
i skinkan och mer smärtstillande. Mår fortfarande illa på morgonen,
kräks 2 ggr. Det har nog blivit lite vajsigt och för många olika
sorters tabletter tror vi.
Jag vill inte ta någon mer, eftersom jag inte vet vilka jag reagerade
emot, så jag börjar nu återgå till "mina" treo comp. Funkar bra,
skönt! Inte härligt att spy när man är nyopererad i nacken:-(
Olof kikar in, vi pratar lite om sjukskrivning, nackkrage, restriktioner mm
Sover en stund, vaknar av att det kommer in en sjukgymnast. Får lite
lätt massage, underbart.
Äter en till i raden av goda middagar, som vi får levererade ända till
sängen,aldrig smakar mat så gott som när man slipper diska..Vi går en
liten promenad och köper lite presenter till dom där hemma. Börjar
känna mej såpass pigg , att jag kan tillåta mej längta efter mina
barn...Sommnar sent, får en sömntablett till hjälpen.
Måndag 15/9
Vaknar och har ont, har låtit det gå för många timmar mellan mina
treo. Vilar, det känns bättre efter en stund.
Gör nackröntgen.
Vi äter lunch, sen går vi strandpromenaden ner till havet. Svärmor
badar, jag doppar tårna, så härligt!
Känner mej svullen, magen har inte kommit igång efter op, trots alla
katrinplommon..
Olof besöker mej, har med rtg bilderna , en mjuk nackkrage och
operationsberättelsen, som jag får med mej hem. Han lägger om såret
på halsen och konstaterar att det ser bra ut.
Imorgon åker vi hem. Slår en signal till Carina på resia, hon fixar
flygbiljetter som hon faxar till sjukhuset i ett huj, väldigt smidigt.
Tisdag 16/9
Blir väckta redan klockan 6, frukosten får vi lite tidigare idag, inga problem
Väskorna packade vi iordning igår, så vi kan ta det riktigt lugnt på
morgonen. Allt tar ju lite längre tid nu, när man är nyopererad.
Olof skjutsar oss till flygplatsen, vi får varsin kram, jag säger att
han gett mej chansen till ett nytt och bättre liv. Känner att det är
stort på nåt sätt, som i en bra film:-)
Flygresan hem går bra, jag sitter och håller i huvudet i luftgroparna,
måste ha sett roligt ut..
Nu, när jag skriver detta har det gått 3 veckor sedan jag opererade
mej i Spanien.
Självklart är ju en sådan här operation allra sista utvägen, för min
del har jag inte ångrat en sekund att jag tog detta beslutet!
Värken och alla spökerier i min arm blev ju som sagt bortblåsta
direkt, trycket i huvudet,bakom ögonen, och i käkarna försvann
också.Min blåsa verkar ha normaliserats och smärtan i nacken ,och i
operationssåret minskar lite för varje dag som går. Känner istället
att mitt tålamod , och tacksamhet till livet ökar för varje dag.
Vill ni komma i kontakt med mej ang frågor gällande op el dyligt, kan
ni ringa ordf i Nackskadeförbundet Bert Magnusson,så får ni mitt
nummer
Mvh Jessica
|
|
|
|
