Nyheter! In English!

Hem
Syfte
FMRI
Information om nackskador
Domar
EU-Rätt
Personliga berättelser.
Hjälpmedel
Bli medlem
Seminarium
Socialstyrelsen
Misstag i vården
Försäkringsfrågan
OBS att tänka på!
Smärtbehandling
Försäkringskassan
Hedersmedlemmar
DMX fluoroscopy
Pressrummet
Kontaktpersoner i Nackskadeförbundet
Bli sponsor
Rapporter
Länkar
Arkiv
Var finns EU-rättsligt stöd
för Vetenskap och beprövad erfarenhet?


Bakgrund

Socialstyrelsen nyttjar fortfarande vetenskap och beprövad erfarenhet vid tillsyn trots att Sverige för 14 år sedan övergick till EU:s Vårdmarknad vid inträde i EU.
Socialstyrelsen och även medverkande domstolar har tagit legitimation av vårdgivare som anpassat sig till EU-vårdmarknaden. Svenska patienter har fått en rättighetslagstiftning som ger tillträde till vårdmarknaden. Vilket innebär att svensk egenföretagare/vårdgivare förlorar kunder/patienter till utländska konkurrenter eftersom patienter har rätt till "varje lämplig behandling av den sjukdom eller åkomma som patienten lider av." (EG-mål 117/77 Pierik)
Enligt mål C-372/04 Watts punkt 143 ska även kringkostnader för utlandsvården betalas av Sverige t.ex. resekostnader.
Konsekvensen kan bli dyrare vård och en förlamad kompetensutveckling bland vårdgivarna samt att Sverige bryter emot EG-rätten.

Vårdmarknad inom EU.

Det grundläggande EG-fördraget är skrivit på ett övergripande sätt.
Vid tvister är det EG-domstolen som har tolkningsföreträde. Genom lojalitetsplikten 234 EG har medlemsländerna förbundit sig följa EG-domstolens beslut. Ländernas statliga organ har givetvis samma skyldighet.
Det finns även en gemenskapsrättslig sekundärlagstiftning i form av förordningar och direktiv som för olika områden och i skilda hänseenden närmare reglerar genomförandet av EG-fördragets allmänt hållna bestämmelser.

Förordningen 1408/71 har tillkommit för att underlätta den fria rörligheten för bl.a medborgarnas rätt till vårdmarknaden inom EU.

Utlandsvården har placerats under fördragets artikel 95 som uppmanar medlemsstaterna att upprätta och få den inre marknaden att fungera. Flera länder bl.a Sverige har försökt lägga vården utanför den fria rörliga marknaden men EG-domstolen har med skärpa nekat till detta (bl.a. Smits och Peerboom punkt 52-54).

På en fri inre marknad finns bl.a. varor, tjänster, leverantörer och kunder. För att konkurrans ska ske på lika villkor måste det finnas gemensam grund för hela marknaden. EG-domstolen har slagit fast att den mediciniska behandlingen ska vara tillräckligt beprövad och erkänd av den internationella vetenskapen. Utifrån denna grund får då de olika aktörerna agera inom vårdmarknaden.

Vilka undantag från marknaden finnes?

Av domen mål C-157/99 Smits och Peerboom framgår att länderna har rätt bestämma vidden av sociala förmåner men skall därvid ändå beakta gemenskapsrätten.
Tvingande hänsyn till allmänintresset såsom upprätthålla vårdkapacitet och kompetens för befolkningens överlevnad, även ifall den ekonomiska balansen i sjukvårdssystemet rubbas allvarligt är några skäl för inskränkning av den fria rörligheten.
åtgärderna ska vara proportionerliga och kan bedömas av EG-domstolen. Av detta framgår att dessa undantag från fri rörlighet får tillgripas endast vid extraordinära situationer som kan inträffa över tid.
Av Smits och Perboom punkt 85-91 framgår att länderna därtill får undanta från marknaden mediciner och behandlingar. Vid utarbetande av undantagslistorna har länderna skyldighet att inte åsidosätta gemenskapsrätten. Villkoret är även att det ska göras uttömmande förteckningar som ska beslutas genom lagstiftning i medlemslandet.
Konsekvensen ifall inga undantagslistor göres från vårdmarknaden blir att hela bredden av vårdmarknaden godkännes av Sverige eller medlemslandet.
Till stöd av den logiken är EG-domstolens mål C-85/99 Offermanns punkt 28. Där framgår att social trygghetsförmån ska vara definierad i lag för att vara giltig. Logiskt måste då även inskränkningarna till förmånen vara lagligt beslutade.
Vårdmarknaden är definierad i EU-lagstiftning om att den mediciniska behandlingen ska vara tillräckligt beprövad och erkänt av den internationella vetenskapen.
Länderna är "erbjudna" inskränkningar genom att göra undantagslistor. Sverige har inte beslutat om sådana listor i riksdagen. Därmed har Sverige formellt accepterat hela bredden av vårdmarknaden inom EU. Dock finns möjligheten kvar till begränsning av fria rörligheten vid extraordinära situationer s.k. tvingande hänsyn.

Informationskrav på staten vid EU-inträde

I förordning 1408/71 artikel 5 anföres: Medlemsstaters förklaring om denna förordnings tillämpningsområde.
I förklaringen som skall anmälas och offentliggöras enligt artikel 96 (i EG-fördraget)skall medlemsstaterna närmare ange den lagstiftning och de system som avses i artikel 4.1 och etc. I artikel 4.1 står: Denna förordning gäller all lagstiftning om följande grenar av social trygghet: På punkt a) anges förmåner vid sjukdom och modersskap.

Alltså medlemslandet Sverige skall offentliggöra lagar och system som reglerar vården. Eftersom det gäller en gemensam inre marknad måste förutsättningarna gälla alla aktörer på marknaden d.v.s. varor, tjänster, kunder/patienter och leverantörer/vårdgivare.
EG-fördraget artikel 96 handlar om att kommisionen ska kunna avgöra om landets(Sverige)lagar snedvrider konkurrensen på den gemensamma vårdmarknaden därav åläggandet.

Vad Sverige angivit är för svensk allmänhet och vårdgivare obekant. Den information som skulle offentliggöras enligt förordning 1408/71 artikel 5 har således inte gjorts.

Uppmaning till länderna

EG-domstolen har nog erfarit en motvillighet från medlemsstaterna att anpassa sig till den påbjudna vårdmarknaden.

I mål C-372/04 Watts punkt 147 finnes uppenbarligen en kravskärpning genom argumenten, att fördraget förpliktar medlemsstaterna genomföra de grundläggande friheterna vilket innebär att vissa förändringar i nationella system behövs. Detta anser domstolen ändå inte inkräkta på ländernas suveränitet bestämma vidden av socialt trygghetssystem.

Trots denna uppmaning respekteras inte domarna. Ett exempel är beslutad reseersättning till patienter vid utlandsvård, Watts punkt 143 och domslut. Försäkringskassan avslår alltid denna förmån. Förutom redovisad brist på respekt för EG-domar, så har Sverige inte informerat enligt förordning 1408/71. Därtill har heller inte gjorts erbjudna undantagslistor. Men inskränker trots detta vårdmarknaden både för patienter och vårdgivare genom begreppet "vetenskap och beprövad erfarenhet".

Vetenskap och beprövad erfarenhet

Den svenska Hälso- och sjukvårdslagen av 1982:763 skrevs som en skyldighetslagstiftning mot landstingen. Liksom i andra leveransuppdrag angavs en mininivå på kvaliteten för uppdraget nämligen att vården skulle uppfylla "vetenskap och beprövad erfarenhet".

Vid Sveriges inträde i EU för 14 år sedan ställdes en gammal svensk statlig skyldighetslagstiftning emot landstingen emot en marknadslagstiftning med legal rätt för patienterna till EU:s vårdmarknad. EG-rätten är överställd svensk lagstiftning genom lojalitetsplikten artikel 234 EG.
Trots att Regeringsrätten avslagit Försäkringskassans propå om "vetenskap och beprövad erfarenhet" och i prejudicerande dom mål 5595-99 givit patienten S. Jelinek rätt till EU:s vårdmarknad så vägrar fortfarande de svenska myndigheterna Försäkringskassa och Socialstyrelsen både patient och vårdgivare tillgång till den erkända EU:s vårdmarknad. Detta genom motivet "vetenskap och beprövad erfarenhet".

Del 2 Vetenskap och beprövad erfarenhet strider emot EG-rätten>>>

Assar Fager A:et i arbetsgruppen AMBU.
AMBU kämpar för medborgarnas legala rätt till EU:s vårdmarknad för sin rehabilitering.




   © Nackskadeförbundet
besöksräknare
Besöksräknare
Startad den 19/5 2010